Burning Man

En av världens mest kända festivaler, Burning Man, är också en av de mest eklektiska och svårdefinierade. Precis som konceptet i sig är svårdefinierat så är dess historia krokig och spännande. Här är berättelsen om detta unika evenemang.

1986 hölls en festival i San Francisco. Egentligen var det inte en festival, i gängse mening, utan mer ett event där några artister uppträde, man sålde mat och man brände en stor träfigur som arrangörerna byggt. Denna figur fungerade mest som en dekoration och en hjälp att visa besökare var festivalen var. Den fick därför inget namn, utan kallades bara The Man. Den exakta tidpunkten för eventet var sommarsolståndet.

De kommande åren efter 1986 höll festivalen samma stil som den gjort första gången. I efterhand låter beskrivningar av eventet lite likt en svensk valborgsmässoafton, men med en mer urban känsla. Fram till 1991 så var det dock en underground-festival som saknade officiellt tillstånd, även om den varje år drog ett par hundra människor.

I och med Burning Man fick ett tillstånd från staden San Francisco så tog man ett viktigt steg ut i det offentliga. Året innan, alltså 1990, hade man också hållit ett satellit-event i Nevadas öken. Detta evenemang beskrevs som ett ”dadaistiskt experiment” och drog inte en så imponerande publik. Dock gjorde det konceptet Burning Man känt utanför Kalifornien.

I mitten på 90-talet så var Burning Man en angelägenhet för en stor skara människor, framförallt i USA, men även växande internationell publik följde eventet. Detta gjorde besökarna framförallt via ett nyhetsbrev som skickades ut ett par gånger om året.

Idag hålls festivalen varje år och kan bara beskrivas som en blandning av politik, konträr filosofi, fest och konceptuell konst. The Man bränns fortfarande som avslutning på festivalen i öknen.